Fåglar finns i olika raser, färger och storlekar och spelar ingen roll hur stor eller liten den är, jag tycker inte om fåglar vilket som. Fåglar har för mig länge varit en stor fobi och riktigt hur den startade vet jag inte, men som många säkert vet/märkt så skriker jag om det kommer en fågel flygandes mot mig, även om jag är mitt på stan. Duvorna på stan är ju extremt hemska som ska komma än nära hela tiden, gå ju knapt äta ute på stan ifall någon tappat t.ex. ett strips på backen, då är ju alla fåglar där och flyger över huvudet på än och hoppa omkring, sånna gånger känns det sjukt obekvämt att sitta där.
Fåglarna behöver inte vara direkt stor, jag är rädd för alla, även små underlater, kommer aldrig att glömma då Linnea hade sin underlat lös, och den flög runt i huset.. jag blev helt stel bara av att höra ljudet från vingarna när den flög och det blev inte bättre då fågeln landar på mitt huvud, jag trodde jag skulle dö, riktigt hemskt.
Minns även då jag jobbade i sthlm i somras ute i en kiosk på en golfbana, en dag då jag kom dit så var det en fågel i huset, så skulle man få ut den och den flaxa omkring där... huaa!! Efter det var jag verkligen på min vakt, fåglarna ville verkligen retas och komma in så då jag inte hade kunder så gick jag ut på bron och stampa och skrämde bort dom, var riktigt elak med fåglarna, men retas man med mig så retas jag tillbaka, så äre bara.
Ne någon fågelskådare blir det inte av mig iaf, ursh och fy!!


Någon fågelåskådare kommer det aldrig att bli av mig